Anselm Julius Gustafson
Anselm Julius, en son till Gustav och Wendla Karlsson, föddes 1889 i Granbergsträsk, Jörn. Julius, som blev hans tilltalsnamn emigrerade till Kanada 1909. Han gifte sig med norskan Ingrid Olsen och fick fyra barn.
Pappa Artur har berättat att han var bara sex år när Julius emigrerade. Det var ett minne som aldrig lämnade honom. Han minns hur han stod vid hemmet i Granbergsträsk, höll mor Wendla i handen och vinkade farväl till storebror, som sakta tog de första stegen nedför backen på den långa resan till Nordamerika. Det är nog troligt att pappa Gustav var med vid avskedet men det som Artur minns på ett särskilt sätt var mors tårar. Han hade aldrig sett mor gråta på det sätt, som hon gjorde då. Det var inte lätt för sexåringen att i den stun-den förstå det som mor Wendla anade – att hon aldrig mer skulle se sin son. Men hon lämnade aldrig honom ifrån sig, hennes förböner följde Julius i spåren överallt i det nya landet. Hennes aningar besannades också, men Artur och hans syskon, nu med familjer, fick ännu en gång möta Julius under ett par sommarveckor 1952.
Julius lämnade sitt hem och sin bygd som 20-åring och kom tillbaka för att hälsa på 43 år efter sin utresa. Men det var nära att det aldrig blivit av. Wilma, hans yngsta dotter har berättat att hon väntade sitt andra barn och Julius var mycket osäker på om han skulle åka till Sverige innan förlossningen. Samma dag, på morgonen föddes Arthur, eller Art som han kallas, och Julius kunde lättad gå ombord på flygplanet för färden till gamla Sverige. Wilma har berättat att det var en stor upplevelse för honom att se hur allt hade förändrats till det bättre. Det var inte lätt att minnas svenskan har man berättat, men hemlandets tungomål, ”bondskan”, satt fortfarande bra. Och naturligtvis var det en stor händelse för familjen i Kanada när Julius kom tillbaka med rapporter om den stora släkten i Sverige.
Den långa resan gick från Trondheim till Quebec i Kanada. Men, sedan återstod 7 dygn på tåget över den Kanadensiska kontinenten till Prince George i British Columbia där arbete fanns på ett järnvägsbygge. Här arbetade Julius en tid innan han drog vidare till nästa arbete, som skogsarbetare. I huvudsak arbetade han med trädfällning, träd som har oerhörda dimensioner jämfört med de svenska. Precis som skogsarbetare i Sverige på den tiden bodde Julius ute i vildmarken i skogskojor.
1912 började han i den nyss öppnade gruvan i Kimberly. Det var ett oerhört hårt och farligt arbete. På den tiden fanns inte de säkerhetsregler, skydd och maskiner som gruvdriften har idag. Skandinaverna var pålitliga och efter-traktad arbetskraft, och Julius varinget undantag. En järnvägsbyggare lär ha sagt: ”Ge mig svenskar och snus så ska jag bygga en järnväg till helvetet!” Sonen Alf har berättat att pappa var skicklig och efterfrågad när det gällde att hantera dynamit. Julius blev inhyrd i ett stort dammbygge i närheten av Spokane, USA. Julius ingick i äktenskap med norskan Ingrid Olson. Ingrid hade norska föräldrar och föddes troligtvis i Kanada och växte upp på en farm på den kanadensiska prärien i provinsen Saskatchewan. På 30-talet flyttade hela Ingrids familj till British Columbia. Det var vanligt att folk från prärie-provinserna reste till British Columbia för att tjäna några dollar extra i skogsarbete eller vid någon såg. Så gjorde Julius kusiner Albert och Emil som bodde hos sin morbror i närheten av Weyburn. Kanske var det så Julius och Ingrid möttes. Så långt vet vi att hon var bekant med Julius kusiner. Paret Gustafson fick fyra barn. I tur och ordning, Evelyn, Alf, Arthur och Wilma.
Strax efter giftermålet med Ingrid Olson lämnade paret Marysville och Kimberly för att driva ett ”hotell” för skogsarbetare i Jahk nära gränsen till USA. Äldsta dottern, Evelyn, har berättat att det var en rätt så äventyrlig historia. Skogsarbetarnas vilda liv var inte något för nygifta. Ingrid orkade inte med festandet och att ständigt vara till hands. Efter ett år flyttade paret åter till Marysville och tryggheten. Med tiden kom familjen på grön kvist och Julius köpte en Ford. När tillfälle gavs åkte hela familjen ut i omgivningarna som turister. Wilma minns tillfällen när de kampade i närheten av varma källor där man anordnat pool för turister.
När Julius kom till Kanada var landet ännu under stark uppbyggnad. Stora områden var ännu obruten mark. Marysville var ett litet pionjärsamhälle som växte upp i närheten av Kimberly där gruvan och de flesta arbetstillfällena fanns. Det lilla samhället är omgivet av berg. Åt öster reser sig majestätiskt Klippiga bergen. I väster dominerar de mäktiga Purcell Mountains med toppar på upp till 3000 m. Julius tillbringade en ibland fritid med jakt i dessa berg. Det är ett viltrikt område med hjortar, bergsgetter och bighornfår. Björnar och till och med puma är också vanligt förekommande.
Plötsligt drabbades Ingrid av cancer och avled 1933, 33 år gammal. Julius blev änkeman. Det var ett hårt slag och det tog många år innan Julius hade återhämtat sig. Ingrids svägerska, ”svenskan” Evelyn, blev lite av extramamma för barnen som ännu var små. Julius hade också flickor som arbetade som hushållerskor. Visst hade Julius möjligheter att gifta sig igen, men det fanns ingen som Ingrid. Wilma har berättat att pappa kunde helt enkelt inte tänka sig någon annan därför valde han att leva ensam med sina barn.
Tiden efter Ingrids död var tung och krävande. De långa arbetsdagarna i gruvan lämnade ingen kraft kvar till familjen med fyra barn som nu var utan mor. Äldsta dottern, Evelyn, har berättat att det var svåra år efter mammas bortgång, men på något sätt ordnade sig allt för Gustafsons. Evelyn tog ett stort ansvar för hemmet under flera år. Med tanke på att hon var ett barn och skulle ha tid för både skolan och hemmet var det en prestation. Julius slutade sin anställning för att ta hand om sin familj och söka ett lättare arbete. Men gruvledningen erbjöd högre lön och löfte om någon timme mer för familjen. Julius fortsatte fram till sin pensionering, 1957. Det blev hela 45 år för gruvbolaget i Kimberly.
Rusty, (egentligen Alf, men på grund av sitt röda hår fick smeknamnet Rusty) äldsta sonen, berättade att pappa Julius hade äventyr i blodet men var mycket rädd om familjen. Julius behärskade engelskan bra, men den svenska accenten blev han aldrig fri. Barnen som växte upp som engelsk-talande hade ibland roligt åt pappas svenska accent. Vissa svenska ord och uttryck har följt Julius barn hela livet. Anselm Julius drabbades av cancer och dog 1962, 73 år gammal. Han ligger begravd tillsammans med sin älskade Ingrid på den lilla kyrkogården i Marysville, den plats där han bodde största delen av sin tid i Kanada.
