Jojken förenar naturens poesi

Det är lyrik. Inte sång, säger Jörgen. Mera som ett djupt och starkt uttryck för sinnlighet. Jörgen Stenberg är renskötare till yrket, 30 år och nybliven far. Jojkar gör han helst i enskildhet, när tankarna och känslorna kommer i kapp. 

Harmoni eller disharmoni, spelar ingen roll. Det är förmedling av vad man känner som tar sig en melodiös form i jojken. En mycket gammal tradition. Buren genom tid och över platser av samer. Tills kristendomen satte stopp.

– Det utfärdades dödsstraff för den som jojkade när kristendomen gjorde sitt intåg. Jojken ansågs som avgudadyrkan. Ingenting kunde vara mera fel, det vet Jörgen i dag och som har satt sig in i jojken som uttryckssätt. Både historiskt och sinnligt.

– Jojken tystnade på många ställen, säger Jörgen. I generationer har den legat i en påse av skam och skuld.

Jörgen talar om jojk med vördnad och respekt. Det är högtidligt att höra honom berätta. Under hans ambitiösa arbete har han gjort historiska fynd.

– Jag har ägnat flera år åt att hitta jojkar från skogssameområdet dit jag hör. Förfäder till nu levande Malåbor har donerat sin jojk. Med hjälp av inspelningar gjorda 1910 och nedtecknade noter från den tiden har jag kunnat kartlägga många, berättar han.

Arkivmaterialet, där noterna är nedtecknade av Carl Tirén, resulterade i ett praktverk där inledningen skrevs av ingen mindre än Wilhelm Peterson-Berger. Ett riktigt guldfynd för en folklivsforskare. Nu ägnar Jörgen sig åt att nyskapa med det gamla materialet som grund. Jojkat har han gjort i många år nu och målet är att så småningom samla sina verk på en CD-skiva.

Det är viktigt att jojken går vidare. På gammalt sätt förs vidare från generation till generation. Men hur ärver man något som är så individuellt skapat? Denna motsägelse är en av jojkens märkliga fenomen.

Jörgen förklarar:

– Det finns en grund att stå på. Det är som med särprägel i dialekter, försöker han förklara. Sedan är det tolkarens uttryck som gäller. Jojken levandegör väsen och företeelser. Ett framrusande tåg, en hare, en kråka, en plats som har betydelse. Ingenting är omöjligt att förmedla. Och i dagens sammanhang utgör jojkens urgamla tradition en fascinerande, spännande brytning.

– Jojk är inne i dag, det är kult, förklarar Jörgen.

Jörgen vill verkligen föra vidare det han lärt och kan. Han har sammanställt sina gedigna fynd till ett program som han med hjälp av modern teknik tänker visa för sin publik.

– Det är en multimediaföreställning, berättar han.

Unik bygdehistoria blandas med karaktäristisk jojk från Jörgens hemtrakter.

(Artikel i Norra Västerbotten – maj 2003)