Presentation av mig

Pappa Artur var en förebild för oss pojkar hur man skulle leva tillsammans med sin fru. Han hedrade och beundrade alltid min mamma. Det fanns mycket av humor och glädje i deras förhållande. Jag minns med ett leende hur det var fullkomligt omöjligt att kritisera mammas matlagning.

Det var arbete som gällde från morgon till kväll för att hålla i gång jordbruket, men när jag blickar tillbaka kan jag inte minnas att det var någon stress. Min skolgång började i Granbergsträsk skola där jag gick i fem år. Ettan och tvåan (småskolan), gick i samma klassrum och trean, fyran, femman, sexan och sjuan (storskolan), i ett annat klassrum. Vår lärare i storskolan var Göte Hellerstedt, han hade varit lärare 30 år i Granbergsträsk innan han flyttade till Jörn med familjen. Det var ordning och reda i klassrummen på den tiden. Jag har beundrat magister Hellerstedt som hade fem klasser att undervisa.

Från tidig barndom deltog jag liksom mina bröder i sysslorna som hörde till ett jordbruk. Trots att sommarlovet för mig var ute på åker och äng i arbete minns jag det med glädje. Min uppgift under slåttern var att köra släpräfsa med häst och samla hö och som tippades av det vid hässjan. En höjdpunkt under arbetsdagen var när mamma kom med en fikakorg. Vi satte oss ofta i skuggan av en lada för att njuta av fikastunden. Trots många arbetstimmar på gården hade vi stor frihet under ledig tid. Vår lekplats var ofta i skogen bakom vårt hus tillsammans med andra barn i byn.

De flesta byarna i Jörns bygden präglades av gudsfruktan, ett arv från väckelsetiderna som också var påtaglig i Granbergsträsk. Byn hade en söndagsskola som de flesta barnen deltog i. I bönhuset vid sjön firades nu och då gudstjänster. Vi barn tyckte bäst om skördefesterna och när Frälsningsarmén hade möten i bönhuset, som kännetecknades av sång och musik. Roland Bengtsson och Alliansmissionen hade scoutverksamhet som jag också deltog i. Det var en lycklig barndom trots att det också fanns skuggor i tillvaron, men det är inte det som kommer upp i minnet då jag tänker på uppväxten.   

Efter högstadiet blev det restaurangutbildning i Arvidsjaur och Umeå. Efter en lärlingstid på Skellefteå Stadshotell arbetade jag på Ammarnäsgården tre säsonger. 1973 gifte jag mig med Lillemor och är fortfarande det (2025). Efter utbildning i vapenfri tjänst och ett år i Jörn flyttade vi till Arvidsjaur för en anställning på restaurang. De sista 30 åren innan pension arbetade jag på Solviks Folkhögskola och hade delvis anställning i en frikyrka. Det blev spännande missionsresor till olika länder, flera resor till Ryssland, en minnesrik resa till Pakistan och dessutom många resor till Nordamerika och Indianfolken.  När den stora flyktingvågen kom till Sverige engagerade vi oss i flyktingarnas liv och öden. Vi fick en förfråga om att vara familjehem för en afghansk pojke och det blev så småningom ytterligare tre. Vi är välsignade med tre barn, tio barnbarn och hittills tre barnbarnsbarn