Skolan i Granbergsträsk

När det var dags för mig att börja skolan hösten 1957 hade vi fortfarande kvar byns Folkskola där byns barn fick undervisning i 7 år. Skolan som varit i bruk sedan 1922 hade delats in i två klassrum, småskolan med klass 1 och 2, och storskolan med klasserna 3–7.

I småskolan undervisade Frida Lundström från Jörn eller lärarinnan Almy Yttergren. I storskolan hade vi läraren Göthe Hellerstedt som kom från Halland och bodde i lärarbostaden invid skolan. Hellerstedt hade varit lärare i Granbergsträsk under många år. Tillsammans med frun Gertrud hade de 3 barn. Skolklasserna var små, oftast bara 3-5 elever i varje klass och ibland bara 1 elev i någon klass. I storskolan kunde det bli ca 20 elever som Hellerstedt hade i sitt klassrum.

Skolans matbespisning var uppe hos Daniel Granqvist, hos tant Augusta. Varje dag sprang vi upp för backen för att äta vår lunch där. Om det serverades palt brukade alltid någon skrika från farstubron och berätta det för barnen som inte hunnit upp ännu. Vi tyckte oftast att maten var mycket god men vi var nog inte lika förtjusta när vi började få blomkålssoppa och sparrissoppa ibland. Annars hörde man ofta någon som sa: – Tant Augusta få i mair! Ibland åt vi så mycket mat att hon kunde säga: – Nu få je int mair, hä ska räck åt n’ Daniel å.

Skolans vaktmästare var Andreas Granqvist som bodde tillsammans med sin fru Frida i ett hus väster om skolan. Han var stor o tjock och hade en yvig mustasch. Andreas skötte eldningen i skolans vedpanna i källaren och skottade snö. Veden fanns i skolans vedbod som var sammanbyggd med utedassen och det vi kallade för ”Slaskboa”. Någon innetoalett fanns inte och vi pojkar gick in och pinkade i en stor trälåda i ”pinkboa”. Ofta försökte vi kissa över planket in mot ”slaskboa” eller tävlade om att kunna kissa högst på östra väggen.

Hellerstedt hade undervisning i alla ämnen, även träslöjd och gymnastik. I skolans stora kapprum fanns det ribbstolar på södra väggen men jag kan bara minnas att vi hade gymnastik inomhus vid 2 tillfällen. Oftast var vi ute och spelade fotboll eller brännboll. Ibland lekte vi jägare och hund och jagade varandra runt skolgården. Om vi spelade brännboll var det en bedrift att få till en pärla så att bollen for över Andreas ladugård. Då var det inga problem att hinna springa ett frivarv. Ofta parkerade, Johannes ”Jojo” Vidmark, turbilen vid skolan om vi var ute och spelade fotboll. Han vände kepsen bak o fram och gav sig livligt in i fotbollsmatcherna en stund innan han körde vidare.

När det blivit höst och isen lagt på träsket söder om skolan, tjatade vi på magistern om att få ut o leka på blankisen. Men ingen fick gå ut på isen innan Hellerstedt kontrollerat isens bärighet med den stora tunga järnpinnen som han hämtat i pannrummet. Sedan isen blivit tillräckligt bärkraftig började vi spela hockey och vara ute med våra sparkstöttingar på isen. Vi brukade göra små vägar i vassen invid land där vi åkte spark eller åkte skridskor. Farligast var det nog när någon råkade slå en puck som for långt ut på träsket och den skulle hämtas igen. Man kunde ju aldrig veta hur tjock isen var på djupare vatten. Mig veterligen hände det aldrig något drunkningstillbud.

Flickorna hade syslöjd i småskolsalen med Märta Larsson och vi pojkar hade träslöjd i övervåningens slöjdsal. Hellerstedt var slöjdlärare åt oss pojkar som försökte såga, hyvla och snickra till något fint. Några maskiner för träbearbetning fanns det inte. I en gammal kamin i slöjdsalen förvarades beskrivningar eller ritningar på vad man kunde göra. Vi pojkar brukade roa oss med att baxa upp en bit järnvägsräls upp på ett snickarsäte, innan Hellerstedt kommit till lektionen, och putta ner den i golvet så att lysrören i flickornas slöjdsal blinkade eller slocknade. Senare fick vi pojkar en ny slöjdlärare från Jörn som hette Bernt Hedlund. Vi kallade honom ”Ekkorrtassen” för han hade en förkrympt eller skadad hand.

I fjärde klass började vi läsa engelska. Vi fick lyssna på Radioengelska och lära oss engelsk via radio. En radioröst sa: – Say after me, please. Vid ett par tillfällen ville Hellerstedt att flickorna i klass 6 o 7 skulle vara kvar och hjälpa honom att städa skåpar sedan vi pojkar gått hem. Flickorna berättade senare att de inte städat skåpar utan att han i stället försökte sig på att ge dem sexualundervisning. Det gick nog inte så bra. Flickorna tyckte nog att det var lite genant eller löjligt.

Det hände ibland att vi fick besök av överlärare Berglund från Jörn. Och då var Hellerstedt lite nervös. Han var nog rädd för att få kritik för något. Ibland fick vi också besök av någon läkare och distriktssköterska. Vi lämnade urinprov och fick sprutor mot polio. Läkaren undersökte oss och klämde på pojkarnas pung för att kolla om vi hade två kulor. Vi fick också göra fluorsköljning av munnen i klassrummet. Tandläkarbesök fick vi göra i Jörn hos tandläkaren.

Några av eleverna som var ett år äldre än jag började Realskolan i Jörn och när Grundskolan startade i Jörn 1962 blev det inte så många elever kvar på skolan. Skolan lades ner till sommarlovet 1963. Och alla barn fick nu gå skola i Jörn. Min klass blev den sista som gick 7 årig folkskola. Hellerstedt flyttade från byn och skolan i Granbergsträsk köptes året efteråt av byn för 500: – och blev byns samlingslokal, Byagården. (Sammanställs av Tomas Johansson)